dag femton, del II
Dagen har varit ok, inte mer men mycket bättre än igår. Jag har mått ok de flesta stunder men det var lite ångest att komma till mitt rum igen. Dessutom har jag ett stort problem, jag är väldigt ofta sugen på att ringa X, eller åka och träffa henne, för att säga att hon har tagit fel beslut och få henne att förstå att det är mig hon ska vara med. Som om jag inte redan sagt detta till henne minst fem gånger, antagligen fler. Men tankarna och önskan att göra detta bara kommer över mig och i de stunderna känns det nästan troligt att hon skulle ta mig tillbaka. Sen tänker jag efter och fattar att det inte kommer hända och då gör det ont. Jag önskar att jag kunde bestämma mer över mina egna tankar!
Jag har iaf gjort upp planer inför helgen, jag ska åka till stockholm och hälsa på två bra kompisar. Ingen fest, bara slappa, tv, pizza och bio typ. Det känns bra att jag redan har planer och att de inte innefattar alkohol och fest. Alkohol fungerar nog bäst när man redan är glad, som sorgebortträngare fungerar den sämre, för mig iaf.
Jag har iaf gjort upp planer inför helgen, jag ska åka till stockholm och hälsa på två bra kompisar. Ingen fest, bara slappa, tv, pizza och bio typ. Det känns bra att jag redan har planer och att de inte innefattar alkohol och fest. Alkohol fungerar nog bäst när man redan är glad, som sorgebortträngare fungerar den sämre, för mig iaf.
posted by Dumpad at måndag, januari 30, 2006
4 Comments:
Nu kommer jag gå omkring på stan hela helgen och undra vem som är killen som skriver så bra.
Hej!
Jag tror att du har rätt angående alkoholen...Den ger ofta bara mer ångest.
När jag läser din blogg undrar jag också om ditt ex har tagit rätt beslut. Hon verkade så ledsen på sin födelsedag. Det är svårare än man tror att hitta någon som man verkligen tycker om. Och som är bra.
Blir nyfiken på hur mycket utrymme du skulle ge henne, om ni (hypotetiskt) var tillsammans igen, och det skulle visa sig att hennes framtidsplaner inte stämde överens med dina. Tex angående barn, jobb, inkomster, bostadsort etc.
Du behöver självklart inte svara, det är min egna gamla historia som spökar, ställer den frågan till dig, i stället för till den det gällde en gång för länge sen.
Tänker att hon känner en massa skuld över att hon inte klarade av att vara den där bra flickvännen som du förtjänade. Och kanske hon känner att hon bara skulle bli en bromskloss för dig i ditt liv.(Spekulationer utifrån min erfarenhet.)
Kram från
Stina
Jag var alltid beredd på att följa henne, även om jag var lite störd över att det bara var skåne som gällde för henne när vi var klar med studierna. Man kan ju inte bestämma sådant i förväg (jobb osv). Kanske kände hon på sig att jag inte var lika säker på skåne som hon. Hon har faktiskt uttryckt tankar om att hon känner sig ivägen för min "karriär" men jag hade gladiligen struntat i att bli så framgångsrik bara jag fick vara med henne, det visste hon.
Hon säger tyvärr att hon har tagit rätt beslut men att hon saknar mig och den framtid vi hade. Men hon behövde vara fri...
Det är en ganska tung sak att känna att man står i vägen för någon annans möjligheter.
Det låter som om din väg och din framtid är tydligare utstakad än hennes?
Jag tror tyvärr att många tjejer tycker att det är svårt att utvecklas och förändras, sida vid sida med den man tycker om. Det är synd, det går ju.
Men det är klart att det kan kännas svårt om den man lever med ligger "långt före", då har man ju själv inte så mycket tyngd att lägga bakom sina önskemål.
Ett löst "jag tror jag vill" kan kännas som ett svagt argument mot "jag har fått ett pangjobb därellerdär". Kanske blir det något som man inte ens vågar säga, bara för att det låter så dumt.
Gick det här att förstå?
Kram, hoppas att du mår bra just nu
Stina
Skicka en kommentar
<< Home