dag femton, del I

Det var konstigt, minst sagt, att vakna upp i ett nytt rum i morse. Det kändes inte speciellt bra. I går mådde jag riktigt kass innan jag sent på kvällen tog det smarta beslutet att gå till en kompis. Man ska inte stanna ensam med sin smärta allt för länge, det har jag iaf lärt mig. Idag är det bättre än igår, som tur är. Dock känns det fortfarande helt sjukt att jag bor på ett nytt ställe igen, ensam. Allting känns mycket jobbigare. Gå upp, laga frukost, plocka i ordning, allt! Jag har sådann fruktansvärd längtan att ringa X bara för att få höra hennes röst men jag står emot. Saknaden blir bara större om jag hör den jag längtar efter. Idag är det en lång skoldag som väntar, förhoppningsvis kommer den få mig att må lite bättre.