dag trettio, del V

Jag pratade med henne lite precis. Det var skönt, jag fick helt klart för mig att mina svartsjuketankar var helt fel utan att behöva fråga henne. Det var faktiskt tröstande att prata med henne, att höra hennes röst. Tror iofs att det är bra om vi har väldigt liten kontakt men just ikväll var det bra. Nu kan jag nog somna utan att tänka allt för mycket.