dag fyrtiofem, sista inlägget

Detta blir mitt 203:e och sista inlägg i den här bloggen. "Ett krossat hjärta" har spelat ut sin roll i mitt tillfrisknande. Jag känner inte längre att jag behöver skriva i bloggen för att bli bättre. Skrivandet ska göra mig bättre, inte kännas som ett tvång, alltså slutar jag nu innan det börjar göra det.

Bloggen har hjälpt mig otroligt mycket under dessa 45 dagar, särskilt i början var det en livlina. Jag är otroligt tacksam för alla kommentarer jag har fått, alla snälla ord och hjälpande råd. Det har känts väldigt tröstande att veta att många som jag inte känner har läst om mitt liv och tänkt på mig. Att bli lämnad är tyvärr en väldigt vanlig händelse i människors liv, men det finns ändå ingen patenterad väg som man kan gå för att komma över det. Alla måste gå sin egen väg och min väg var att vara så öppen som möjligt om vad som hänt, både i bloggen och gentemot mina kompisar. Jag är väldigt glad att jag valde den vägen, jag är säker på att det har gjort att jag har kunnat komma igenom detta på ett bättre sätt.

Jag har kommit en bra bit på vägen mot att komma över X. De senaste 10 dagarna har jag blivit markant mycket bättre, det har varit väldigt tydligt för mig. Jag är inte framme än men jag har kommit över den värsta backen. Det kommer särert ta ett tag till innan jag helt har slutat sörja, vissa stunder är fortfarande jobbiga som fan och ibland skulle jag kunna göra vad som helst för att få tillbaka henne. Men det viktigaste för mig är att jag inte känner så HELA tiden längre. Den mesta delen av dagen tänker jag inte dem tankarna.

Om det är någon som skulle vilja prata med mig finns jag på mejladressen enetoft@gmail.com

Tack än en gång till alla som läst mina tankar!

Kram
Daniel

dag fyrtiofyra, del II

Det blev en tyngre dag idag än det har varit nu på slutet. Jag träffade henne inte eller något, men det kändes tungt ändå. Jag har tänkt mycket på henne och saknat. Jag tror att det kan bero på att jag var nervös inför dagen och risken att träffa henne. Det känns iaf skönt att dagen är över, jag lyckades till och med få åka hem en timme tidigare.

Det ska bli väldigt schysst att få lite miljöombyte nu de närmaste dagarna. Dessutom ska jag göra en massa roliga saker och träffa kompisar och syster som jag inte ser så ofta.

dag fyrtiofyra, del I

Jag är rätt laddad inför den här dagen faktiskt. Laddad därför det ska bli så skönt att bli av med den. Jag kommer vara i skolan tills tio ikväll från nu. Risken är ganska stor att jag ser X, jag vill inte träffa henne idag heller så jag ska försöka hålla mig undan. Det är antagligen sista gången jag riskerar att springa på henne utan att det var meningen, den risken ska också bli skönt att slippa. Jag har blivit så mycket bättre den sista veckan och jag vill helst inte riskera att tappa det, jag är faktiskt lite rädd att jag ska göra det om jag träffar henne. Det är antagligen dumt att oroa sig för det men jag kan inte hjälpa det. Men det kommer säkert gå bra idag med.

dag fyrtiotre, del III

Jag har fått en sån där trötthetsattack nu, från att ha varit pigg så försvann alla krafter på en minut. Kroppen behöver väl vila, jag ska gå och lägga mig snart. Det är märkligt när det händer men det är antagligen en reaktion på allt jag går igenom. Det är dock rätt skönt att vara trött för då slipper jag den där halvtimmen när jag försöker somna. Då är det lätt att tankarna tar egna vägar och hamnar på ställen där jag helst inte vill att de ska vara.

Jag har min sista mastodontdag i den andra staden imorrn, sen är det bara ett par lektioner till där kvar innan jag slipper att åka dit något mer. Det ska bli väldigt skönt, ska jag träffa X så vill jag att det ska vara för att vi bestämt det, inte för att jag råkar springa på henne i korridorerna.

dag fyrtiotre, del II

Dagarna går snabbare och snabbare. Förut var varje dag en galet lång kamp, det tog evigheter innan man tillslut fick vila när sömnen kom. Det är skönt att det inte är så längre, otroligt skönt. När det är sämre försöker jag tänka på hur mycket jag ändå läkt sedan det var som värst. Ibland fungerar det, ibland inte. Idag har jag varit upptagen med skola, sedan en fika. Jag har fikar bort löjligt mycket pengar sedan jag blev dumpad men det har varit värt varenda krona. Det är väldigt lugnande att bara sitta och prata och dricka kaffe.

dag fyrtiotre, del I

Vardag igen då. Trots att detta kommer bli en väldigt rolig vecka är det jobbigt att det är måndag igen. Helgen kommer som någon sorts avbrott i den vanlig vardagstristessen. En tristess som jag har svårt att klara av själv, utan X. Det är kanske det jag har svårast att vänja mig vid, att vara själv när inget händer. Det är då saknaden kommer som värst. Man förstår inte hur skönt det är att alltid få vara med någon man tycker om förrän man mister det. Då finns bara saknaden kvar, och känslan av övergivenhet.

Nu ska jag dock ta mig i kragen och få något gjort. Jag går till skolan för om jag sitter kvar här i rummet händer ingenting, det har jag lärt mig.

dag fyrtiotvå, del III

Jag stannade hemma trots allt. Det är antagligen lika bra, då kanske jag kan somna i tid för en gångs skull. Det har gått rätt bra nu under kvällen med, men jag känner saknaden. Jag har inte träffat henne på en månad snart, och kanske hört hennes röst tre gånger under den tiden. Det känns tomt som fan. Trots att det är bra att vi inte ses så önskar jag ofta att jag fick träffa henne, bara för att få vara med henne en liten stund. Jag trivdes otroligt bra i henne närvaro och det är som om det finns ett stort tomrum i mitt liv nu. Ett tomrom som nog kommer ta lång tid innan det fylls...

dag fyrtiotvå, del II

Usch, jag är så jäkla trött. Jag pallade sitta en kvart med skolarbete, får sitta imorrn istället. Jag tänker inte så jättemycket på X idag, det kommer en och annan ilsken tanke men annars är det rätt lugnt på den fronten. Jag har garderat mig mot att det kanske blir värre senare, ska till en kompis om en stund.

Det ska bli en väldigt rolig vecka det här. Har två resor, en till stockholm och se Depeche Mode och en till Helsingborg och hälsa på min syster, att se fram emot. Jag hinner egentligen inte det men det struntar jag i. Det ska bli skönt med lite miljöombyte!

dag fyrtiotvå, del I

Det har varit ett omtumlande dygn det här. Festen var grym, mycket folk jag kände och många jag inte kände. En av dem började ragga rätt hårt på mig, hon var iofs rätt full men söt och trevlig. Hon gick iväg på en annan fest sen men vi sågs på utestället vi gick till efter festen. Jag behövde lite närhet så jag var inte svårfångad. Det slutade med att hon sov hos mig. Det kändes väldigt konstigt måste jag säga. Det skönaste var dock att inte sova själv, att ha någon där vid mig igen. På morgonen så var det ingen jobbig stämning, båda visste att det bara var för en natt. Skönt det för jag ville verkligen inte behöva säga att jag inte ville något mer och göra henne besviken. Nu så här efteråt så känns det hela skumt, jag har haft lite ångest men inte så mycket. Jag är ju fri att göra vad jag vill nu och så länge det inte sårar någon så är det ju inga problem. Det hade varit dumt att gå och starta något nytt men det kommer jag inte göra än på länge. Måste komma över X ordentligt först.

Nu är jag rätt bakis tyvärr, lite jobbigt men två timmars spännande hockey sköt undan bakisheten en bit. Jag ska försöka göra något vettigt i några timmar nu, det blir inte så lätt men jag behöver plugga.

dag fyrtioett, del III

Nu under kvällen har det varit lite tungt, inte så att jag inte har klarat av det men lite värre en de senaste dagarna. Som tur var kunde jag gå hem till föräldrarna och äta och prata. Nu mår jag bättre igen och är snart på väg ut. Det ska verkligen bli jätteskoj. Massor med folk och massor med kompisar är precis vad jag vill ha nu. Jag tror att det kan bli en grym kväll.

dag fyrtioett, del II

Ikväll är det fest igen, mycket skojigt. Jag har kommit över stadiet där alkohol bara gör mig värre, nu är det kul med fest igen. Man kan säga vad man vill om alkohol men i samband med en stor fest så är det väldigt roligt. Dagen i övrigt har också varit schysst, träna, fika och shoppa lite är bra medicin mot jobbiga tankar. Jag kan inte uttrycka med ord hur skönt det är att känna att jag blir bättre, att känna att jag är på väg mot att bli helt bra igen. Jag skulle fortfarande vilja ha henne tillbaka men saknaden blir mindre och mindre, dock är den förbannat stor vissa stunder, men det får man väl ta.

dag fyrtioett, del I

Det känns rätt bra idag med. Jag sov gott, drömde inget dumt, och sov lagom länge. Jag ska gå och träna nu på förmiddagen. Träningen är bra för mig, jag mår bättre efter och får ur mig aggresioner under tiden. Det finns fortfarande rätt mycket ilska som måste få passera systemet och att träna är nog det bästa sättet att låta den få komma fram. Jag tror att ilskan har tagit över som den mest framträdande känslan hos mig nu, framför sorgen. Dock har båda minskat sedan innan, bara det att sorgen minskat mest.

dag fyrtio, del V

Precis som jag skrev innan tänker jag inte alls lika mycket på X när jag är med andra, innan så kunde jag ha hur mycket folk runt mig och ha massor att göra men mina tankar kretsade ändå mest kring henne. Det är väldigt skönt att det inte är så längre. Nu var jag hemma hos en kompis, kände att det var på väg utför innan jag gick, men när jag väl kom dit så tänkte jag knappt på det som hänt på flera timmar. Jätteskönt!

dag fyrtio, del IV

Det blev lite sämre av att vara hemma själv. Jag pallar inte må dåligt så jag ska gå iväg till en kompis istället. Tur att den möjligheten finns måste jag säga! Jag är glad över mina vänner. Utan dem hade detta varit ett mycket värre helvete än vad det är nu.

dag fyrtio, del III

Jag var på puben och såg hockeyn, åt och drack. Det var grymt, tror inte jag tänkte på X en enda gång. Jag kom på det på vägen hem och det kändes konstigt, men bra! Jag hoppas att detta är någon sorts trendbrott. Att jag kanske har kommit över det värsta. Jag har iofs tänkt så innan men den här gången känns det bättre än tidigare. Det hade varit så förbannat skönt att börja kunna leva lite mer normalt igen. Jag tror på inget sätt att jag aldrig mer kommer vara ledsen, det kommer jag nog vara ofta ett bra tag frammåt. Jag hoppas bara att det kommer vara mer hanterligt. Att jag kommer vara mer glad än ledsen.

dag fyrtio, del II

Dagen fortsätter bra, jag var hemma hos pappa och drack kaffe och nu har jag hela eftermiddagen uppbokad med roliga saker. Det känns faktiskt riktigt bra idag, så här få mörka tankar har jag nog inte haft sedan det hände. Att jag slipper gå runt och tänka på det gör att livet blir så mycket lättare. Även om man har mycket roligt att göra är det svårt att ha kul om man hela tiden går runt och tänker och saknar. Det har inget med sällskapet eller aktiviteten att göra, tankarna bara kommer i vilket fall. Nu kanske jag kan ha en riktigt bra dag, tror det!

dag fyrtio, del I

I natt drömde jag att jag hittade en annan och kom över X. Det konstiga var att den nya jag var tillsammans med också var henne. Jag vet inte hur jag ska tolka det men det var faktiskt en bra dröm. Jag mådde inte dåligt över den när jag vaknade, det kändes mest skönt att jag hade drömt att jag var hel igen. Fri från det krossade hjärtat.

Jag sov väldigt gott i natt, somnade nog direkt när jag la mig och sov ända till halv tio. Jag känner mig riktigt bra idag. Det ska bli en rolig dag.

dag trettionio, del III

Det har varit en ganska bra eftermiddag och kväll. Skolarbetet gick bra även om jag blev väldigt trött på slutet och hade svårt att hålla mig från jobbiga tankar på hemvägen. Väl hemma så ringde en kompis och sa att de var på puben, så jag gick dit direkt. Det var en schysst avslutning på kvällen. Nu är jag hemma och det känns helt ok. Tryggheten börjar komma tillbaka så smått och det är skönt. Det är viktigt att man trivs med sitt hem och jag tycker inte längre att det är pest att vara här. Ett steg till...

dag trettionio, del II

Det går upp och ner idag, precis som alla andra dagar. Det är såklart påfrestande men det är nästan så att jag börjar vänja mig nu. Så länge de värsta stunderna håller sig borta så klarar jag mig ganska ok. Jag har en jättelång dag i skolan framför mig idag, kommer hem kl tio, och jag är lite orolig för hur det ska gå när jag börjar bli trött. Jag måste nämligen prestera idag, kan inte bara gå hem. Men det ska nog gå bra hoppas jag. Jag är starkare nu än för tre veckor sedan när jag senast hade en sådan här mastodontdag. Jag behöver inte oroa mig över att jag kanske träffar henne iaf, eftersom jag är i en helt annan del av skolan i hennes stad än vad hon är. Det är skönt.

dag trettionio, del I

Jag var ytterst nära att vända mig om och somna om när klockan ringde i morse. Det gjorde ont när jag vaknade och jag kände inte alls för att möta dagen så här tidigt utan henne. Men jag gick upp, det var lika bra. Det hade inte blivit mycket bättre om jag hade somnat om, dessutom är det ju onödigt att missa skola. Det är lite tyngre idag igen, antagligen för att jag pratade med henne igår. Det är jobbigt att jag är så känslig mot all kontakt med henne men jag antar att det är naturligt att det blir så.