dag nitton, del I

Jag vaknar rätt tidigt på morgonen, nästan alltid innan klockan ringer. Det är lite dumt för då ligger jag ofta kvar och tänker istället för att gå upp. Man är ju van att alltid ligga till klockan går igång så det går på rutin. Jag får tvinga mig att slå bort tankar på att jag ska få tillbaka henne men vad ska jag då tänka på istället? Ofta blir det tankar på att jag blivit orättvist behandlad eller liknande så jag blir arg istället. Men ilska är bättre än sorg just nu. Ilskan får mig dessutom ofta att gå upp.

Sorgen är något som finns där i bakhuvudet nästan hela tiden, det är utmattande. Snart har det gått tre veckor och jag tror att det allra värsta snart är över. Eller så är det redan över, jag mår bättre nu än för en/två veckor sedan. Sorgen kommer dock finnas där rätt länge, det är jag beredd på.