dag tjugoett, del I

Jag är väldigt glad att jag har haft sällskap den här helgen för annars hade det varit en jäkligt jobbig helg. Trots att jag har haft en massa saker att göra har jag tänkt väldigt mycket på henne. Jag saknar henne så förbannat mycket. Igår kväll var jag väldigt nära att ringa eller åtminstone skicka ett sms, jag ville så gärna berätta hur mycket jag saknade henne. Jag var på bio och under halva filmen kunde jag knappt följa vad som hände på skärmen för jag tänkte så mycket på henne. Men efter ett tag släppte det och det var underbart att kunna tänka på något annat.

Känslorna kommer precis som de vill och de kommer mycket oftare än vad man kan tro. Trots att det gått tre veckor idag (ganska exakt just nu) så är inte situationen särskilt mycket bättre. Det är mindre panik nu men minst lika mycket sorg och ilska. Jag vill att det ska gå över nu!!