dag trettioåtta, del II

Livet går på som vanligt. Det går rätt bra de flesta stunder, bra betyder att jag inte går runt och vill lipa eller skrika, och sen kommer det korta känslostormar utan förvarning. Idag är det mest ilska som kommer, och känslor av övergivenhet. Den övergivna känslan är lurig, den spelar på ens ego på något sätt. Den är i grunden en ledsen känsla men man blir även arg och förnärmad för att hon lämnade just mig, jag som var en sådan bra pojkvän. Jag känner mig lurad ungefär. Som om hon lovat något hon aldrig ville hålla. Fast jag vet att hon ville och trodde på oss. Det är skumt det där.