dag trettiofem, del IV
Efter omständigheterna har det varit en ok dag idag. Jag har varit mycket med kompisar vilket nog har räddat mig från sorgen. Jag har känt hela dagen att den lurar precis runt hörnet men jag har klarat mig, hittills iaf. Nu ska jag bara somna med men det borde gå bra med tanke på hur väldigt trött jag är. Önskar bara att jag inte behövde somna ensam.
5 Comments:
ja vet hurr det känns för dig..om jag ska vara ärlig så går jag igenom samma saker som du..fast jag är inne på dag 38..
det är ingen slump att jag "råkade" googla in på din blogg, mer som ett täcken av att lära sig något av hur andra upplever samma sak. hoppas att du klarar dig!
ja har som du märker fortfarande svårt att sova såhär långt efter..hoppas att de inte drar ner dig iallfall. men mitt fall skiljer sig lite från ditt.. jag blev inte dumpad för att kärleken inte fanss där mellan oss..utan jag gjorde vissa misstag som inte har med otrohet eller våld att göra och hon orkade inte ha de så..
men du gör best i att inte ringa henne, ja har klarat mig nu i 2 veckor, och ignorera henne på icq`n, du ska visa att du klarar dig utan henne, ett gott tips är att du inte får visa din svaghet. jag hoppas fortfarande på att mitt x ska ta tillbaka mig men jag förväntar mig inte det, det är viktigt att du inte heller gör det. tiden läker alla sår! "Förvänta dig det värsta, hoppas på det bästa och ta det som det kommer."
Hoppas du får tillbaka henne, du verkar iaf ha hopp om det. För mig är det mer som en utopi. Om inte så har du antagligen lärt av dina misstag. Men alla sådana lärdomar känns oviktiga när man är mitt inne i sorgen.
Det är sorgen som hela tiden lurar runt hörnet som är den allra värsta. Man är aldrig beredd när den hoppar fram. Man är aldrig beredd. Men det kommer. En dag blir man inte överfallen av den längre.
Skicka en kommentar
<< Home