dag trettiofem, del III

Nu mår jag lite bättre igen. Att äta gjorde att bakfyllan försvann och rent känslomässigt har jag kommit över det värsta. En jobbig grej med att må så här är att jag inte riktigt orkar ta tag i saker som måste göras. Jag försöker hänga med i skolan och det går väl ok men när det gäller framtidsplaner som måste göras så är det värre. Jag tror att det är för att jag fruktar framtiden lite. Allting är så jäkla osäkert och nu har jag inte tryggheten i mitt privata liv, den som jag har kunnat falla tillbaka på de senaste åren när livet i övrigt känts jobbigt. Jag ser inte fram emot framtiden. Visst tror jag att det kommer ordna sig, dessutom kommer jag ju med största sannolikhet må bättre än nu men jag vill inte riktigt möta framtiden utan X vid min sida.